Annamedkusen.blogg.se

Tappade all ridlust när snön kom för ca 5 veckor sedan. Så jävla dumt att lägga ner ridningen helt precis när han började bli så fin på alla fronter, men det fanns verkligen Ingen lust och jag kännde verkligen inte för att bara skritta runt och snubbla i skogen. Så jag ställde av honom helt, nu har jag betalt in för ridhuset så nu blir det fart på fläsket igen! Måste få ut vaccinationsgubben och grundvaccinera om... OCH fråga om maskmedel. 

 

Jag har ridit några enstaka gånger och longerat men inte mer än så, ångrar sjukt mycket att jag inte kämpade ändå för nu måste jag börja om.. IGEN!! Nu har han turligtvis grunden kvar, behöver inte banta fanskapet men han är stel som en buss och tar sikte rakt fram så fort det går med huvudet bland molnen. 

 

Jag insåg nu att denna text blev otroligt dåligt skriven så jag avslitar här. Slutsaten är iallafall att jag är sjukt taggad men på samma gång arg för att jag måste börja om.

Tacka vet jag ridhuset!!

Jag är inte den som överdriver, brukar ta det mesta med en klackspark men nu när jag stod i duschen insåg jag att detta var rätt nära och väldigt seriöst.

(Varning för Natural Horsemanship-nördhet! Det är inte det min blogg handlar om men det får gå i detta inlägg)

 

Det var en helt vanlig dag i stallet, hade lunchen och skulle därmed ge hästarna sitt lunch-hö. Visst är det alltid lite griniga miner på hästarna vid lunchen men det har aldrig varit några större problem. Jag vill alltid ha hästarna på minst en meters avstånd från mig när jag ska ge mat, jag har blivit översprungen och nerknuffad X antal gånger av hästar under mitt hästliv och vill inte riskera det igen. 

 

En normalt uppfostrad häst i mitt tycke ska ha lärt sig att flytta sig för människan när den säger till och vara underlägsen vid mat. Jag har förståelse för suriga hästar vid mat eftersom dom är gjorda för att äta iprincip konstant 20 timmar om dygnet. Det är såklart de är hungriga och suriga! Plus att vi inte kan ha fungerande och naturliga flockar i fångenskap så rangen blir lite missförstådd. 

De flesta hästar flyttar sig när man säger till, de får gärna vara riktigt skitsura - bara de håller sig på avstånd och visar respekt för mig. När jag går in i en hage med mat så blir det ofta bråk mellan hästarna, i säkerhetssyfte försöker jag alltid avbryta dem så jag inte hamnar mitt i tjafset. Dom får gärna bråka, men inte nära mig. 

Nu är det ju riktigt surt här i våra hagar när snön smält bort. Hela främre delen vid ingångarna är ju fullkomligt nertrampade så man får gå upp en ganska bra bit för att lägga höet på torr mark. Bara detta skapar ju en spänd sinnestämmning bland det hungriga djuren och därmed är det extra viktigt att hästarna har respekt och håller sig borta när man rättvist säger till.  

 

Iallafall så skulle jag ge B och P lunch sist. B har jag alltid tyckt haft dålig respekt, vad jag förstått så är hon unghäst och håller väl på att lära sig men hon skulle behöva en rejäl omgång uppfostran från marken. Gick in i hagen, B var såklart i ansiktet på mig som vanligt, P var snabbt med på noterna och gick också upp i ansiktet på mig. Jag puttade snällt bort P som flyttade undan som vanligt och höll sig borta, B var jag som vanligt tvungen att "föra" bort hela tiden. Flyttar jag bort henne, kommer hon direkt tillbaka och går uppå mig. B är en stooor häst och som jag sa tidigare så vill jag inte bli övertrampad! 

 

B har ingensomhelst respekt för mitt personliga utrymme, och hon är inte påfusig på ett valpigt och trygghetssökande sätt utan riktigt dominant och respektlöst. Iallafall var jag ju tvungen att ta mig en bit genom lervällingen som är jobbig i sig att gå igenom och blir 1000 gånger jobbigare att gå igenom med en 700kg tung häåst på axeln. jag puttar iväg henne nägra gånger men hon blir bara surare och tillsist hugger hon tag i min arm. Då kokade det över för mig och jag ryter till och knuffar iväg henne. BAD mistake! Sur som ättika far B iväg och avfyrar två bakutsparkar och den första farligt nära mitt ansikte. Tur var fick jag endast em lerklump i ansiktet men hade hon varit 2dm närmare så skulle jag antingen vara död eller invalid utan ansikte!!

 

Det är skillnad på markeringssparkar som dras iväg hit och dit bland hästar som inte har avsikt att träffa, men detta var två avsiktliga sparkar för att träffa. Från och med nu kommer jag att dumpa lunchö vid staketet och aldrig mer gå bakom den hästen..